Jag försöker och försöker att inte tänka så mycket, jag försöker hålla tårarna borta och le men det är svårt. Det är så otroligt jobbigt att inte veta. Min kropp är fylld av oro och smärta och det känns som jag har en stor sten i bröstet som tynger ner hela min kropp. En ond sten som vill att jag ska må dåligt. Det gör ont i både bröstet och magen. Men den största smärtan sitter i huvet - att inte veta! Just nu är jag så nervös och rädd för att få ett negativt svar.

Det här året har verkligen vart olycksdrabbat, jag har vart sjuk hela året mer eller mindre. Det känns som jag inte gör något annat än att springa på vårdcentalen, sjukhus och ungdomsmotagningar. Jag trodde jag höll på att bli fisk nu. Men istället går det åt helt fel håll. Jag mår bara sämre och sämre igen och tårarna bara rinner.

Jag hoppas att alla håller tummarna för att det går bra för mig nästa vecka!

:(