När jag badade låg jag och funderade..

Vattnet var så jäkla varmt och jag kände mig yr, jag tänkte. Tänk om jag skulle drunkna i badkaret. Jag skulle bli liggandes där i flera timmar innan mamma och pappa hystriskt skulle banka på dörren, springa ut och titta om jag hade hoppat genom det lilla fönstret vi har i badrummet. Till slut skulle dom få lov att bryta sig in och se mig ligga där flytandes i badkaret död. Vad skulle dom göra? Ringa till alla vi känner och berätta att jag låg livös i badkaret, försöka rädda mitt liv? Jag kan aldrig föreställa mig hur förkrossade dom skulle vara.

När jag tänker tanken att förlora en familjemedlem eller mina älskade vänner blir jag riktigt rädd. Det kan faktist hända när som helst och man ska ta vara på alla dagar som om den vore den sista. Jag får ofta ångesttankar om jag t.ex bråkat med mamma, pappa eller någon vän att. Fy vad elak jag är. Tänk så dör den här personen nu. Lika har jag väldigt svårt att låta bli att säga hejdå till folk (som vissa gör) ocjah säger gärna hejdå flera gånger. Det är liksom en grej jag måste göra för att inte fundera på det här. För om personen skulle dö skulle jag ångra mig något så fruktansvärt. När jag var jätteliten började jag gråta när mamma och pappa åkte till jobbet för jag trodde alltid att det var sista gången jag såg dom.

Jag har alltid haft en inre oro för döden. Jag är extremt rädd för den och det är ingenting jag vill skoja om. Jag kan nog inte förstå hur hemskt det är att förlora någon. Jag tror aldrig jag skulle klara av att få ett normalt liv igen. Jag skulle inte orka med någonting och bli djupt deprimerad resten av livet. Tänk dom som faktist förlorar någon. Dom personerna måste vara otroligt starka som klarar av att gå igenon någontong sånt. Fast visst visa klarar ju inte det heller.

Jag har haft tankar som att: jag inte vill leva längre. (Absolut inte så jag ens vart nära att ta självmord!) När livet var som värst för många år sedan tänkte jag så. Men inte längre, Jag vill aldrig dö! Eller inte på många många år iaf!

Vilket djupt inlägg..
Men Tack för att jag har er mina älskade vänner, utan er vore jag inget <3<3