Ni ska bara veta hur mycket jag har kämpat med min vikt under mitt liv. Hatat mig själv för min kropp och levt med en ständig ångest. Jag är bara 19 och och har testat alla bantningskurer som finns i stort sett.

När jag var 12 år gick jag med i viktväktarna för första gången. Alltså då är man inte speciellt gammal för att börja banta. (minns att min målvikt var någonting på 40kg!) Efter det har jag testat camebridge, LCHF, allevo, nutrilette, sjukhusdieten och t.o.m bantningspller!!!! och allt vad det heter i hopp om att bli smal och gå ner i vikt. Desprat bantat stenhårt, tränat stenhårt, slitit ut mig själv helt enkelt. När jag tänker tillbaka finns det många gånger jag stått och trampat på gymmet, svetten har runnit, jag har vart helt yr och helt slut pga för lite näring. Jag har haft mina nyktra perioder då jag bantat.

Min vikt har ständigt svävat upp och ner mellan 10 kilo på några månader och så har det sett ut sen jag började den där gången för snart 8 år sedan!

Frågan man måste ställa sig själv är, Är det verkligen värt det här, ska jag behöva må fysiskt och psykiskt dåligt bara för att väga något kilo mindre? Förut var mitt svar på den frågan Ja. Jag kunde må hur dåligt som helst bara jag var smäl kännde jag. Dessa tankar dyker fortfarande upp i huvet men nu är svaret nej på den frågan. För man är ingenting utan sin häsla.

Någonstans i livet tror jag man måste börja tänka efter. Jag har nått min "punkt" nu. Det är först nu som jag fattar att det inte går att hålla på såhär, först banta i några veckor sen äta vanlig igen sen banta igen.. Det funkar inte och det är jag ett levande bevis på. Man måste hela tiden hålla en jämn balans mellan mat och träning för att må bra. Det är svårt men jag ska lära mig det. Jag är absolut inte smal och skulle gärna väga 10 kilo mindre än vad jag gör just nu.

Men jag har insett att jag aldrig någonsin i hela mitt liv kommer dricka en camebridgesoppa, äta en nutrilette-bar eller utesluta kolhydreter och äta mer fett och proteiner. Det är ett sånt stort jävla SKÄMT och jag tycker synd om alla som testar alla metoder. Jag skulle bara vilja ta bort alla metoder och glömma dom. Dom borde inte få existera för det finns ändå inga genvägar i slutänden och dom har "förstört" så mycket för mig. Kanske min mage, vem vet?

Ja men visst går man ner i vikt men vad gör det när man går upp mer än vad man vägde innan. världelöst..

Jag vill absolut inte säga att man inte kan/ska banta eller gå ner i vikt. För vissa människor behöver det verkligen för att dom är alldeles för kraftiga och har en farlig hälsa som kan leda till földsjukdommar. Men man ska inte på ett så korkar sätt som med soppkurer gå ner i vikt enligt mig. Alla överviktiga personer behöver lära sig att äta rikigt och bra. Inte utesluta någonting utan äta allt men i en lagom mängd. Det är det svåraste. Banta är det lättaste och som finns men SEN då?

Vilket långt och för många ointressant inlägg, men nu har jag iaf fått skriva av mig iaf. (Tyck gärna till, du kan ju vara anonym om du vill!)

Ska försöka sova nu, men har lagt mig i sängen och det gör så ont.. Godnatt