Ibland är det så hemst att se alla sjuka människor lida. Dom ligger där i sängen och har ont efter oparationen och vill bara ha smärtstillande. Jag lider med dom så otroligt mycket och tycker så synd om dom.  Nästan varenda en som ligger där har tumörer eller har operarat bort den. En person har metastaser spridna över hela kroppen och är 50-60 år gammal bara. Han vänta bara på at det ska ta slut.. Tänk om det hade vart någon av mina föräldrar! Idag såg jag ett sjukt barn med syrgas. Det kanske inte låter så farligt. Men att se ett sjukt barn måste ha varit det västa jag sett. En gammal människa är liksom mer naturligt och kan ha med åldern och göra.

Jag är så glad att mina nära och kära får vara friska, att jag själv får vara frisk. Det borde man vara mer tacksam över än vad man är. Det fattar man nog inte förens man själv hamnar i det själv. Man borde vara gladare över att man har fått ett liv med en frisk kropp som fungerar. Vem vet, när jag är 25 år kanske jag ligger för döden och har bara några veckor kvar och leva. Det skrämmer mig, Tänk att det lika gärna skulle kunna vara sant!

 Jag vill bara säga, var rädd om livet och ta vara på varenda sekund. Imorgon kanske det är försent.