Har varigt til graven idag och tänt 2 ljus. Ett för Farfar och ett för farmor. Min farmor dog för 11 år sedan, väligt länge sen och även om jag inte var jätteliten så är det knappt så att jag minns henne. Så himla tragiskt. Det jag minns av henne är att hon lagade jättegod mat och var världens snällaste mäniska (det är nog därifrån pappas snällhet kommer ifrån). Jag vet självklart hur hon såg ut och så, men inte mer? Och Det var för 11 år sedan när farmor dog som Farfars liv började bli sämre. Det var då han började bli diment och kravlig och flyttade sedan till ett hem som han bodde på i flera flera år. Farfar saknade farmor så himla mycket, han var ensam och tyckte inte alls att livet var kul. För han har alltid varit en sån som alltid har varigt glad och skämtat (pappa är lika!), han gillade att måla och tälja en massa grejer, som emil i lönneberga, viste ni föresten att det var han som startade afären "byxshoppen" i Falun? Han drev den där affären själv och pappa fick alltid en massa gratis jeans, vilken lyx han hade.

På nått vis känns det som jag aldrig hann lära känna dom för jag var liksom inte tillräckligt gammal. Låter kanske konstigt, men det är sanningen.

Vila i frid Farfar och Farmor, Jag saknar er så oerhört <3