Tårarna bara rinner ner för mina kinder... Allt är så obeskrivligt.. Min älskade, underbara, bästa, skönaste morfar! Det finns ingen bättre morfar! Jag kan bara inte fatta att det har hänt,, och hur gjick allt till? Det kommer vi alldrig få reda på helt säkert, eftersom olyckan var så hemsk att han inte ens går att obdusera... Vi är dock ganska säkra på att ha har fått ett epelici anfall och kört i diket med fyrhjulingen...Jag har alltid sagt att jag har velat se honnom död, men nu är jag faktist inte så säker på det längre...

Fattar bara inte varför det här måste hända NU!  Det är ju klart att det händer nångång, det gå ju inte att förhindra men NU av alla gånger! Ska jag vara ärlig tror jag inte mitt liv någonsin haft sånna stora "dalar och toppar"! Jag menar..
ena dagen är dom här och fikar och firar min 18 års dag,
Nästa dag fyller jag år,
Sedan mår jag piss över att jag är så orolig över att jag inte skulle klara teoriprovet + att ag får en kallelse till rektorn pga av för HÖG frånvaro
Några dagar senare KLARAR jag provet och är överlycklig över det!
Idag avlider min underbara morfar...

Fy fan vad livet SUGER alltså, det är ju totalt värlelöst!!!! På måndag äre uppkörning också, hur ska det gå nu lixom? Men jag måste faktist försöka koncentrera mig på det. För det vet jag att morfar skulle uppskatta om jag klarar, FAN morfar fick inte ens åka med med mig när jag får körkort....ÅJ ! Jag blir galen.. Snälla morfar kom tillbaka, Det är ett stort tomrum bakom dig.
 
Mit hjärta bara dunkar, magen verker, har världes huvudvärk, tårarna blir snart till floder...Nej fan vad jag känner mig misslyckad, ALLT känns misslyckat....

VARFÖR får jag alldrig må PERFEKT?

åå om ni visste vad mycket tankar som yr i mitt huvud nu,,,  men en grej måste jag säga.

Jag älskar dig morfar och kommer jag alltid att göra, trots att du alltid kittlade mig :) hihi
Glömmer dig alldrig!
Vila I frid <3 (F)