Jag förstår vad ni tänker när ni hör ordet "ätstörning". För det jag tänker på är antingen anorexi, bullemi eller fettma, och jag gissar att ni tänker lika? Men en ätstörning kan vara så mycket mer även om det inte alls är lika alvarligt. Jag funderar ibland faktiskt på om jag har en lätt ätstörning. Det kanske låter jättekonsigt men jag upplever mer och mer att mina tankar går åt till att tänka negativa tankar om mat. Jag mår alltid skitdåligt om jag äter någonting onyttigt eller för mycket, jag tror aldrig det har hänt att jag har ätit t.ex. en glass eller godisbit utan att ångra mig och må dåligt. Även om jag säger "man måste få unna sig någonting ibland". Visst jag unnar mig inte bara ibland utan jag äter ganska mycket onyttigt även om jag inte äter godis och hör till dom som äter onyttigt jämt. Jag försöker hela tiden och hålla igen bara för att jag får ett hemskt dåligt samvete annars.

Ni kanske tycker det låter konstigt att jag skulle ha en "ätrstörning". Men mitt matbeteénde är något jag faktist börjar lida av. Att aldrig kunna äta utan och må dåligt och känna att magen sväller upp vilket den altid gör på mig (och andra säkert) när jag äter och dricker, det är ingenting jag vill leva med utan jag vill kunna äta och må bra. Inte må dåligt över mat, fettvalkar och allt vad det heter. För gladast är jag nu för tiden när jag inte äter någonting... SÅ ska det INTE vara!

Detta måste jag kämpa med innan det går för långt!